Where i stood.
Jag kan inte riktigt beskriva hur trött jag är efter att ha somnat klockan 5, vaknat klockan sex och gått upp kvart i sju. Ibland är det för mycket som snurrrar i skallen... Men de jobbigaste måste dock vara magonten, den är konstant, vägrar att försvinna. Varför? jag har ingen aning.
haha ibland måste man hämnas :)
Jag har insett att man inte alltid kan få som man vill, men om jag ska va helt ärlig får jag nästan aldrig som jag vill. Allt är så sjukt komplicerat. När man säger att allting kommer att bli bättre, men allting bara blir värre för att sen bli lite bättre för att sen bli bra för att sen inse att man har sjukt mycket oklart framför sig, tappar man energin.
Val som man gör får oanade konsekvenser och de slutar alltid med att någon blir ledsen.
Om det bara var jag som fick bestämma hade allting varit sjukt mycket lättare, för just nu känns det som att hur jag än gör eller vad jag än säger så blir det fel på något vis -åt något håll. Jag vill inte, jag vägrar.
Jag vet inte hur ja ska bete mig för att alla ska bli glada eftersom att jag hela tiden glömmer ju mig själv. Vad händer när alla är glada förutom jag? vad är viktigast?.
Shiiet vilken depp blogg det här har blivit, men jag säger som alla andra. Det kommer att bli bättre. Haha.
haha ibland måste man hämnas :)Kommentarer
Trackback
