Signal

Jag klarade mig i allafall och det gick bra till och med. Inget är förstört och dom skar inte upp massa i onödan. Smärstillandet håller förvisso på att gå ur kroppen men hittills är smärtan inte olidlig så jag klarar mig. Mina söta vänner marika och oscar kom och suprisade mig med choklad och tidning, sötaste någonsin!! Men nu har alla lämnat mig så jag känner mig lite ensam, pappa kommer nog tillbaka snart han skulle bara träna.
Jag har fått ett eget rum iallfall med egen toalett, det ända problemet är att doktorn sa att ja måste säga till när ja blir kissnödig så att ja inte ställer mig upp och blir yr och ramlar, och jag är kissnöödig nuu så mååste ringa på klockan :( men jag vågar inte.
Jag längtar tills jag får åka hem i morgon.... nu ska ja tryycka på knappen. Pusss E.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0