17 år gammal?
En sak som jag och Marika funderade på idag när vi satt på tåget är TIDEN. Vart tar den vägen egentligen?
17 år har gått och nu får jag plötslig ångest över att jag är så gammal, tant Evelina typ... Ändå har jag 3/4 kvar av livet om allting går som det borde. Finns det någon 17 års kris?
Man går 10 år i grundskolan och 3 år i gymnasiet och sen ska man dessutom gå högskola/universitet om man vill ha ett någorlunda jobb, man kämpar o kämpar termin in o termin ut för att få 10 veckor välförtjänt sommarlov per år och det är dom 10 veckorna som mitt liv känns som ett riktigt liv eller iallafall som ett riktigt VÄRT liv. Men vad är dom 10 veckorna jämfört med hur mycket tid vi lägger ner på skolan både där och hemma.
Jag blir så trött, jag orkar inte nu när jag tänker på det. Att återvända till verkligheten efter att ha levt livet i 10 veckor.
Dessutom räcker det inte med att plugga, ja måste skaffa jobb, umgås med vänner, träna, festa och kanske klämma in familjen där någonstans också. Och det värsta av allt! Jag blir inte fri fören jag är 65... men jag vill ju leva mitt liv på mina vilkor NU! inte när jag är 65 år gammal-ja gammal! Det är nu när man är ung som man vill göra allting och som man faktiskt kan göra allting.
När man är 17 ska allting vara så seriöst. Man bestämmer i princip sitt livsöde baserat på ingenting. Ingen kunskap och ingen livserfarenhet.
75% av året får min lillebror leka i skolan medan jag måste plugga som en galning för att inte faila hela min framtid, han är ute hela dagarna med sina kompisar och leker medan jag måste sitta inne o plugga. Livet är ju fett lätt när man är 7 år gammal, och när man är 65 , tiden där i mellan är det inte alls så lätt. Därför ska jag njuta extra så vääldigt mycket nu de resterande 7 veckorna av sommarlovet för sen är det back to the reality .
Om bara livet vore lika enkelt som det är justnu!
Tiden går så snabbt
17 år har gått och nu får jag plötslig ångest över att jag är så gammal, tant Evelina typ... Ändå har jag 3/4 kvar av livet om allting går som det borde. Finns det någon 17 års kris?
Man går 10 år i grundskolan och 3 år i gymnasiet och sen ska man dessutom gå högskola/universitet om man vill ha ett någorlunda jobb, man kämpar o kämpar termin in o termin ut för att få 10 veckor välförtjänt sommarlov per år och det är dom 10 veckorna som mitt liv känns som ett riktigt liv eller iallafall som ett riktigt VÄRT liv. Men vad är dom 10 veckorna jämfört med hur mycket tid vi lägger ner på skolan både där och hemma.
Jag blir så trött, jag orkar inte nu när jag tänker på det. Att återvända till verkligheten efter att ha levt livet i 10 veckor.
Dessutom räcker det inte med att plugga, ja måste skaffa jobb, umgås med vänner, träna, festa och kanske klämma in familjen där någonstans också. Och det värsta av allt! Jag blir inte fri fören jag är 65... men jag vill ju leva mitt liv på mina vilkor NU! inte när jag är 65 år gammal-ja gammal! Det är nu när man är ung som man vill göra allting och som man faktiskt kan göra allting.
När man är 17 ska allting vara så seriöst. Man bestämmer i princip sitt livsöde baserat på ingenting. Ingen kunskap och ingen livserfarenhet.
75% av året får min lillebror leka i skolan medan jag måste plugga som en galning för att inte faila hela min framtid, han är ute hela dagarna med sina kompisar och leker medan jag måste sitta inne o plugga. Livet är ju fett lätt när man är 7 år gammal, och när man är 65 , tiden där i mellan är det inte alls så lätt. Därför ska jag njuta extra så vääldigt mycket nu de resterande 7 veckorna av sommarlovet för sen är det back to the reality .
Om bara livet vore lika enkelt som det är justnu!
Tiden går så snabbt
Kommentarer
Trackback
